”Jobbet gav kraft när livet vacklade”

Jari Helkaharju som jobbar inom räddningsverket ställdes inför en situation man aldrig helt kan förbereda sig på.

Jari har en lång karriär inom räddningsverket bakom sig. Han är van vid att hjälpa människor mitt i kriser – ofta i stunder då livet förändras för alltid. Han började som brandman som 23-åring och har senare också arbetat i chefsroller, bland annat som räddningschef inom Försvarsmakten.

Arbetet har varit krävande, men välbekant. Utbildning och erfarenhet har gett honom trygghet även i svåra situationer. Men så ställde livet honom inför något som ingen utbildning riktigt kan förbereda en på.

Hösten 2019 fick Jaris fru Piia levercancer.

Jobbet blev en motvikt

I och med sjukdomen förändrades vardagen snabbt, men jobbet förblev ändå en del av livet. Jari valde redan från början att vara öppen om situationen på arbetsplatsen.

– Jag ville att mina kollegor skulle veta vad som hände i mitt liv. Om till exempel Piias tillstånd plötsligt hade förändrats skulle folk förstå situationen. Det underlättade för mig själv, att jag inte behövde låtsas att allt var som vanligt.

Trots ovissheten hemma blev jobbet inte en belastning – tvärtom.

– Jobbet var en bra motvikt för mig. Det gav mig annat att tänka på och hjälpte mig att orka. Det fanns något terapeutiskt i att få koncentrera sig på att göra något. Piia uppmuntrade mig också att fortsätta leva mitt liv trots hennes sjukdom.

Arbetsgemenskapens sätt att förhålla sig hade stor betydelse för att arbetet blev ett stöd istället för en belastning.

– Man märkte verkligen att vår situation berörde folk. Många speglade nog situationen mot sitt eget liv. Till exempel sa min egen chef rakt ut att om jag behövde ledigt så skulle det ordna sig. Det gav en känsla av att åtminstone jobbsituationen skulle gå att lösa, när resten av livet var så osäkert.

Erfarenheten gav perspektiv, men tog inte bort sorgen

Även om situationen var personligt tung upplever Jari att hans bakgrund inom räddningsverket påverkade hur han kunde förhålla sig till den.

– Jag har sett mycket i mitt arbete. Döden är ingen främmande sak för mig, utan den har varit en del av mitt arbete ända sedan jag var ung. Därför har jag kanske förstått livets begränsningar på ett annat sätt än många andra. Ändå är en sådan här situation i det egna livet, och dessutom alldeles för tidigt, något helt annat. Man kan egentligen inte förbereda sig på det.

Inom räddningsverket är förmågan att agera under press en central färdighet – även när situationen är psykiskt påfrestande.

– Vi är inte känslokalla, men i jobbet måste man kunna lägga känslorna åt sidan för en stund för att kunna agera. Det betyder inte att känslorna inte finns där – tvärtom måste man ta itu med dem efteråt. Om man stänger dem inne blir det en belastning med tiden, och det märks också i jobbet och i hur man bemöter andra.

Under sin karriär har Jari också sett en förändring i hur man pratar om svåra saker.

– Här finns en tydlig generationsskillnad. Bland äldre generationer har det varit vanligare att man inte pratar om saker, utan lämnar dem obearbetade. Yngre är mycket mer villiga att prata. Numera kan det hända att en yngre kollega direkt efter ett utmanande larmuppdrag säger att det här måste vi prata om. Det är en stor och bra förändring.

Arbetet som bär – även i svåra tider

Jari har också ett företag inom brandsäkerhetsbranschen, som han skötte tillsammans med Piia. Företagandet hjälpte Jari att ta sig igenom det svåra.

– Det var, och är fortfarande, ett andningshål för mig – och ett sätt att fortsätta med något som var vårt gemensamma. Företaget har gett mig känslan av att lyckas och påmint mig om att jag fortfarande kan göra saker och gå vidare.

I allt detta blev det också viktigt att det fanns stöd att få.

– Österbottens Cancerförenings krishjälp har betytt väldigt mycket för mig. Vi inledde besöken redan under min frus sjukdom, och jag har fått hjälp därifrån även senare. Det har hjälpt mig att bearbeta allt som hänt.

Livet går vidare

I dag ser Jari ljust på framtiden, även om erfarenheterna har satt sina spår.

– Piia begravdes i januari 2023, och jag lovade henne att jag skulle fortsätta leva. Det betyder inte att allt är som förut, utan att livet fortsätter på ett lite annat sätt.

I vardagen finns fortfarande det meningsfulla arbetet inom räddningsverket, företagandet och även möjligheten att dela sina erfarenheter med andra.

– Just nu gör jag podcasten Elämä jatkuu (Livet går vidare), där jag pratar om sorg och om hur man kan leva med den. Det har varit ett sätt för mig att bearbeta saker och samtidigt hjälpa andra. Tanken är att podcasten ska lanseras under det här året.

Trots en tung resa är blicken riktad framåt.

– Jag ser ljust på framtiden. Sorgen finns med, men man lär sig leva med den. Och det finns fortfarande mycket gott i livet.

 

Den här artikeln är en del av Österbottens Cancerförenings kampanj ”Cancer är en arbetsfråga”. Jaris erfarenhet visar hur avgörande rätt stöd kan vara när livet är som svårast. Att någon insjuknar i cancer, att sjukdomen framskrider eller att man förlorar någon kan tära på både ork och välmående. Men det finns hjälp att få. Österbottens Cancerförening erbjuder krisstöd också för närstående.